Kärlek och annat

Att hitta den sista pusselbiten i livet, kärlek, är inte alltid lätt. Nu när jag har diagnos så är jag ju ärlig, när jag märker att det finns intresse. Men sen så är jag ju rädd för att personen skall dra sig undan för att man säger att jag har ME och Fibromyalgi. Idag är de 3 år sen som jag blev hårt sårad (nej jag minns det inte, skrev om det på facebook), min senaste date, valde en annan, det tog väldigt hårt på mig och sen dess har jag inte träffat någon. Har inte direkt tänkt på det heller, trivs rätt bra ensam, eller ensam, jag har mina underbara katter som är allt för mig.
 
Denna vecka så har sömproblemen startat igen. Vaken hela nätterna, sover bort en del av dagen. Går rätt bra just nu då jag ändå kan hålla mig sysselsatt om nätterna. Och får ju sova 6-7 timmar så det tar jag. Bättre än de då jag sover 3-4 timmar per dygn, då ledsnar man rätt fort och vill bara få sova. Men det går som inte, vad man än gör. Ja någon liten powernap kan man få till här och där, men sällan så mycket mer.
 
Om det är något jag saknar så är det att ha ork och så till att besöka vänner. Det är något jag verkligen mår dåligt över ibland. Jag skulle inte ha något emot besök, för jag vet som inte riktigt när jag orkar ta mig på bussen och så för att hälsa på någon. Jag önskar att jag kunde köra mopeden året runt, för på den känner jag mig ialllafall fri. Så har det alltid varit, men den friheten har känts mer de senaste åren men i somras blev det inte mycket resor på grund av värmen bland annat som slår ut mig ännu mer men sen så måste vissa grejer bytas på mopeden innan jag vågar köra igen.

Lämna ett svar